Jag har funderat en del på hur jag brukar veckohandla. Det är en jäkla resa ska ni veta. Låt mig ta ett exempel.
Jag är ICA-kund. Jag har ett ICA kundkort. Jag har ett konto för att använda mig av en handscanner i butik.
Och jag har nästan alltid med mig ett par kuponger till butiken på varor jag köper ofta.
Detta vet ICA eftersom de har ett av världens mest avancerade CRM-system. Dom VET att min dotter inte tål mjölk, ägg och nötter. Dom VET att jag gillar Lohmanders bearnaisesås. Dom VET att jag älskar hängmörad biff. Allt detta VET dom. Men hur ser min köpupplevelse ut?
Jo, den är rätt omständlig faktiskt. Det hela börjar med att jag ska behöva leta reda på en tiokrona. Eller en femma. Detta är någon form av pant så att jag ska ställa tillbaks vagnen där jag hittade den. Detta är ett gissel. Och jag HATAR det eftersom jag aldrig har mynt på mig. Här förlorar jag minst tio minuter på att ta ut pengar, växla och springa fram och tillbaka i butiken. Om jag mot all förmodan lagt en tia i bilen för detta ändamål så kan man ge sig sjutton på att den försvunnit eller att någon (läs: jag) köpt en kaffe eller en cheeseburgare för den på McDonalds.
Sen kommer vi till nästa hinder. Handscannern. Minst hälften av alla scanners är trasiga eller på service. De funkar inte speciellt bra och displayen är liten och trång. Att man dessutom ser ut som Kenny Starfighter gör inte saken bättre. Någon har sagt mig att service- och supportavtal för dessa scanners kostar mer pengar för en stor ICA MAXI eller Kvantum-butik än p-platserna utanför. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, men med anledning av hur ofta det är scanners som inte funkar så kan jag i alla fall tänka mig att det rör sig om en hygglig summa pengar. Jag tror också att det är ett jäkla jobb att uppdatera programvaran i alla dessa scanners och att man inte riktigt kan göra det själv.
Sen kommer vi till den tredje grejen som jag som kund måste göra, nämligen att dra mitt ICA-kundkort i en terminal för att ta del av mina specialerbjudanden. Dessa skrivs så klart ut på ett papper. I en maskin utrustad med en touch-screen-skärm. Som inte helt sällan strular.
Vid det här laget har jag spenderat ungefär 20 minuter i butiken, och jag har inte börjat handla ännu.
Väl i butiken har jag ofta rätt svårt att hitta. Det kan bero på att jag sällan har en inköpslista med mig. Ibland har jag det, och då talar vi om ett dokument jag delat via Dropbox eller skickat till mig själv via mail. Men oftast saknar jag detta. Detta innebär att jag springer fram och tillbaka i butiken helt planlöst utan någon som helst systematisk plan. Detta innebär att jag är fullt upptagen med att leta efter det jag faktiskt SIKTAT in mig på att köpa och är helt oemottaglig för alla specialerbjudanden och kanske till och med bättre produkter än den jag letar efter.
Väl i kassan är det alltid något jag glömt. Och oftast står det precis i början av butiken vilket innebär att jag a) skiter i att köpa det, eller b) är tvungen att gå genom hela butiken igen, troligtvis via en omväg eftersom jag inte vet några genvägar eftersom jag inte har en aning om hur hyllorna är uppställda i butiken.
En timme och 45 minuter senare (i genomsnitt) brukar jag handlat klart. Om jag inte har med mig barnen. För då kan du addera minst 30 minuter till denna tid. Och när jag ser mig om i kassan är det väldigt få som ler. Och tanken som slår mig är att de säkert gjort precis som jag. Och att de lider precis som jag. Och att de hellre hade varit hemma vid det här laget.
Och så funderade jag lite på hur den perfekta köpupplevelsen skulle kunna se ut. Låt mig gå igenom detta lite kort, steg för steg.
Jag älskar att spela, men jag hatar att göra listor. Men om man kombinerar de båda så funkar det rätt bra. Eftersom jag har ADHD (förmodligen, dock ej konstaterat ännu) så behöver jag göra listor för det ena och det tredje. För detta har jag laddat ner en app som heter Epic Win. Den går i korthet ut på att den ger mig poäng på alla saker på min lista. När jag klarat av vissa grejer så ”levlar” jag i spelet. Och samtidigt får jag saker gjorda.
Listorna har jag i mobilen, men jag kan uppdatera dem via webben.
Jag älskar att laga mat, och just nu äter jag något som kan liknas vid en GI-diet. Recepten hittar jag på nätet och jag gör inköpslistor via en iPhoneapp.
Idag använder jag Prisjakts EAN-kodsläsare varje vecka för att scanna priser och jämföra online när jag köper hemelektronik och annat som finns i deras databas.
Jag använder kuponger via mobilen. Inte varje dag, men väldigt ofta.
Det bästa jag vet är lokalisering, och jag använder min GPS skitofta. Geotagging och geocaching är något som jag tycker är skitfett. Augmented reality också.
Jag tror att det börjar bli rätt tydligt vad jag tänker.
Inte? Här kommer min tanke. Kalla det för en utopi. För den första matkedja som gör något i stil med det jag nu kommer beskriva kommer vinna mig som kund. Om min framtida köpupplevelse skulle likna detta (lite grann) så tror jag att jag skulle handla mer och dessutom bli en nöjdare kund.
Dagen börjar med att jag upptäcker att jag har alldeles för lite mjölk, ost, Lohmanders bearnaisesås och köttbuljong hemma i kylen. Jag plockar då fram min iPhone och scannar dessa produkters EAN-kod med ICA:s app. Denna kollar online om det finns någon rabatt på dessa varor eller liknande produkter. Det finns det (såklart!) och jag blir omedelbart erbjuden en rabatt som jag accepterar. Och istället för Lohmanders blir jag erbjuden Erik Lallerstedts bernaisesås. Jag accepterar detta, eftersom jag blir lite nyfiken på hur den smakar, dessutom är den 5 kronor billigare.
Jag passar på att scanna några produkter till som är basvaror som det börjar bli tomt på i skafferiet. Appen frågar då vilken dag jag vill hämta varorna och jag uppger datum och att jag vill hämta dem efter jobbet.
När jag åker från jobbet på eftermiddagen så triggar appen automatiskt en notifiering till butiken. Denna räknar ut att jag är på väg dit, och i samband med detta börjar de packa mina påsar så att dessa är klara när jag kommer till kassan. De kollar även min sambos inköpslista och frågar mig om jag vill lägga till hennes fem varor till min beställning. Jag godkänner detta.
I samband med att jag startar appen i butik så erbjuds jag den senaste uppdateringen av programvaran. En så kallad mikroupdate som bara väger några ynka kilobyte men gör appen betydligt mer kraftfull med en mängd nya funktioner. Så klart godkänner jag denna update.
Väl i butiken plockar jag fram min mobil och ”låser upp” en kundvagn. I och med att jag gör detta så aktiveras även en liten GPS-modul så att jag kan kolla VAR vagnen befinner sig i butiken. Väl inne i butiken klickar jag igång min mobilapp. Så fort jag gör det så får jag erbjudande och kuponger direkt på skärmen. Jag godkänner ett antal kuponger och godkänner två måltidstips som appen föreslår baserat på vad jag gillar att äta. Varorna jag behöver för att tillaga dessa adderas till min inköpslista. När listan är klar så får jag en karta (GPS-baserad) över butiken med varorna utmärkta på respektive hylla och ett förslag hur jag navigerar mig genom butiken på snabbaste och bästa sätt.
Kundvagnen som jag normalt ”tappar bort” ett par gånger per butiksbesök hittar jag enkelt till genom mobilappen.
I samband med att jag passerar tidningshyllan i butiken blir jag tipsad om att senaste numret av min favorittidning kommit ut i butik. Men appen vet även att jag har en Ipad så den ger mig möjlighet att ladda ner samma tidning digitalt. Jag väljer att köpa denna digitalt. I samband med detta får jag även en gratis tablettask med en ny Läkerol-smak (ett så kallat sample) att hämta ut i kassan.
Eftersom de basvaror jag redan scannat hemma packas åt mig och redan är klara i kassan så kan jag ägna min köpupplevelse åt att a) rusa genom butiken och plocka andra varor eller b) kolla på andra produkter eller strosa omkring lite förstrött.
Väl i butiken visar det sig att min granne (som bor tre hus bort) också behöver köpa lite smågrejer. Detta plingar upp via appen som frågar om jag har tid och plats att ta med en påse till grannen. Jag svarar ”Ja” och grannens påse packas så att den är klar i kassan när jag kommer till checkout. Betalningen har han/hon redan gjort via SIN mobil-app. Eftersom ni genom detta gruppköp gjort miljön en tjänst (en bilresa mindre fram och tillbaks till butiken) får båda 500 bonuspoäng adderade till ert konto och er gamification-modul i mobilen som egentligen är en del av ICA:s bonussystem.
Här scannar jag med mobilkameran och får priset på varan samt lägger den till kundvagnen.
Alla varor scannas med mobilkameran. Och jag får poäng för alla köp jag gör. Dessa poäng är inte lika flummiga som de kundlojalitetspoäng jag får via ICA kundkort och jag missar ALDRIG att göra anspråk på dem eftersom allt sker via mobilen som jag ALDRIG glömmer hemma till skillnad från mitt ICA-kort. Dessutom får ICA:s CRM-avdelning enormt mycket data på vad jag faktiskt köper, och då framförallt mindre sällanköp som jag normalt aldrig drar mitt ICA-kundkort för. Poängen belönas så klart genom en rolig gamification-lösning liknande Epic Win.
Dessutom kan jag använda appen i ALLA ICA-butiker i Sverige som har detta system, istället för att behöva registrera mig i varenda ICA-butik. Och eftersom alla ICA MAXI-handlare nu kan få ALL data om mig istället för bara den data som genererats i min butik vet de mer om mig som kund. Och jag vet att jag alltid får de bästa priserna oavsett vilket butik jag befinner mig i.
När jag kommer till kassan slipper jag mickla med kuponger. Jag slipper mickla med pappersbitar och kassapersonalen slipper scanna in dem. Betalar gör jag antingen via appen direkt (som har en s-secure-uppkoppling) eller NFC (near field communication).
När jag lämnar butiken och ställer tillbaks vagnen får jag 1000 bonuspoäng som adderas till min gamificationmodul.
På väg hem i bilen får min granne automatiskt en pushnotis som informerar honom att jag snart är hemma och att han bör ta på sig en morgonrock och hämta sina varor i dörren.
Nu tänker du så klart att det jag beskriver är en UTOPI. Att det aldrig någonsin kommer kunna fungera så här. Att jag är ute och cyklar helt. Men faktum är att alla dessa saker redan finns. I olika program/appar förvisso. Men det finns. Det handlar bara att koppla samman det i en app. Är du ICA-handlare? Hör av dig så ska jag berätta hur vi gör. Det går bra om du är VIVO-handlare eller Coop-handlare också.
Fattar du fortfarande inte vad jag pratar om? Då rekommenderar jag er att titta på Sweets kupongapp, Mathems app från vilken du kan beställa varor direkt från mobilen med EAN-kodsläsare direkt hemifrån köket, Prisjakts app som använder samma teknik, Epic Win för att göra dina tråkiga inköpslistor till ett PRG-spel och Vardagsmaten där du kan göra inköpslistor med mera.
För vet ni vad? Jag tror att tröskeln att ladda ner denna app är ganska låg. Och bästa stället att göra reklam för denna vore i… öhhh… tv-reklamen, entrén till butiken, reklambladen, matkassarna och… ja… via alla dina vänners sociala medie-kanaler som facebook, twitter och forum. Och varför inte via en facebook-annonskampanj riktad mot alla i åldern 15-55 i närheten av din MAXI-butik? Som ICA-handlare tror jag nästan att du skulle kunna få hela utvecklingskostnaden betalad via de reklambidrag du ändå får från dina största leverantörer. De betalar ju ändå tv-reklamen, och DR-reklamen, och lite annan reklam.
Hell, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att betala för det. Runt 59 kronor är väl en rimlig prissättning. Eller 159 kronor? Vad tycker ni?
Vad skulle du kunna tänka dig att betala? Svara i kommentarfältet, och dela gärna denna bloggpost om du tycker att det är intressant.
