Så kan Facebook stoppa näthatet

By on augusti 30, 2011 | Category: Blogg | 3 Comments
Så kan Facebook stoppa näthatet

Igår stängde Expressen och Dagens Nyheter kommentarsfälten kopplade till sina artiklar. Istället för att eftermoderera innehållet ska man nu istället förhandsmoderera detsamma. Detta satte så klart igång en våldsam debatt på nätet. Och idag införde Aftonbladet en lösning som går ut på att man inte kan kommentera på deras sajt om man inte loggar in med sitt Facebook-konto. Detta antas hålla ner antalet nedlåtande, rasistiska eller rent av olagliga kommentarer innehållande hot och liknande. Dessa är nästan alltid anonymt publicerade utan att avsändaren behöver avslöja vem han eller hon är.

Tidningarna har haft enormt svårt att kunna veta vem som faktiskt skriver dumheterna. Det enda de har att gå på när de ska ska klura ut den anonyma kommentarspostarens verkliga identitet är oftast ett IP-nummer. Och här kommer komplikationen. För att få reda på vem som har ett visst IP-nummer krävs att man gör en polisanmälan. För den som inte är så tekniskt bevandrad kan man säga att varje dator har ett telefonnummer, men alla på nätet ringer med dolt och hemligt nummer.

Aftonbladet har således nu beslutat att man nu ska vara tvungen att logga in med sitt facebook-konto för att kunna kommentera. Bra så, och det är så klart en hygglig lösning på deras problem och ta bort en del av den hatiska och hätska stämningen. Vad de tyvärr inte tänkt på är att det är busenkelt att skapa en fejkidentitet på facebook att använda för att fortsätta spy ut sin galla.

Aftonbladets tanke är att de kommer blockera kommentarer från facebookkonton vars kommentarer anmälts på Aftonbladets sajt. Och här känner jag att facebook kommer få samma problem som till exempel Hotmail och Google mail. Nämligen att det kommer skapas en massa ”slaskkonton”. Vi är många som har en e-postadress för ”slaskpost”, en adress som vi uppger när vi inte vill bli kontaktade utan bara få tillgång till en aktiveringslänk eller liknande.

Och även om Facebook så klart vill ha så många användare som möjligt så vill de så klart inte ha inaktiva konton eller fejkade användare. De kommer då helt plötsligt stå inför en enorm arbetsbörda att börja gallra i konton som bryter mot deras användaravtal eller som anmälts via Aftonbladet. Till synes ett Sisyfos-arbete.

Vad man inte riktigt verkar ha förstått är att man sitter på lösningen med de anonyma kommentarerna. För Facebook vet nämligen vilka trollen är. Och de kan kontakta dem eller sälja denna data till publicisten. Och det hela är oerhört enkelt.

Ponera följande:
Anders är ett riktigt kommentarsfältstroll. Han har redan ett privat facebook-konto men när kan upptäcker att Aftonbladet infört facebook-login skapar han ett nytt (anonymt) konto. Han kallar sig något fiffigt som till exempel Jan Banan. Med detta fejkkonto loggar han in och hotar, hånar och förnedrar folk anonymt i diverse kommentarsfält på Aftonbladet.

Efter ett antal otrevliga utfall blockeras hans konto från Aftonbladet. Anders skaffar då ett nytt facebook-konto. Via detta konto fortsätter han sina trakasserier.

När Anders loggar in på sitt privata facebook-konto tre dagar senare så ligger det ett brev där från en representant från Aftonbladet. Kanske till och med från ansvarig utgivare Anders Helin. Där förklarar denne att det Anders ägnat sig åt är olagligt och om det Anders skrivit i kommentarsfältet på något sätt är straffbart så informeras även Anders om att han blivit polisanmäld. Han informeras även om att han nu är spärrad från Aftonbladet oavsett hur många fejkkonton han skapar. Sen får rättvisan göra sitt i de fall det förekommit anledning till polisanmälan.

På Anders PRIVATA konto. Inte i egenskap av Jan Banan. Anders är avslöjad och snaran har dragits åt.

Hur gick detta till då? Enkelt. Genom att matcha IP-nummer och den data som osynligt sparats i Anders dator i en så kallad cookie-fil har Facebook och Aftonbladet kunnat matcha Anders anonyma identiteter till Anders verkliga facebookkonto. Det kallas data mining och facebook är bäst i världen (tillsammans med google) på detta.

Naturligtvis är inte heller denna lösning hundra procent träffsäker. Anders skulle potentiellt kunna använda en dator i en offentlig miljö, som på biblioteket eller på valfritt internetcafé. Men om det förhåller sig på det viset så kan Facebook ganska enkelt gallra ut dessa så att de inte kontaktar någon som oskyldigt använt samma dator. Det krävs en enkel matematisk algoritm för att utröna om så är fallet.

Facebook (eller Google som likaväl skulle kunna tillhandahålla data) ska så klart ta betalt för att tillhandahålla tjänsten. Och är kvällstidningarna genuint engagerade i att lösa problematiken med troll och kommentarsfältshuliganer så borde de vara beredda att betala för tjänsten. Jag är rätt säker på att det finns en del bloggare som skulle vara detsamma.

Jag antar att Aftonbladet och Facebook redan haft den här diskussionen. Om så inte är fallet uppmuntrar jag dem att påbörja den nu. För genom att använda lite data som redan finns kan de mota Olle vid grind. Eller Anders i kommentarsfältet i detta fall.

PS. En brasklapp. Förmodligen så omöjliggör den idiotiska cookie-lag som numera införts på europeisk nivå hela denna idé. Ska vi bli förvånade om det är så?
DS.

 

Första provkörningen av Google Plus

By on juni 30, 2011 | Category: Blogg | No Comments
Första provkörningen av Google Plus

Efter att ha spenderat en stor del av denna dag med att kika på Google Plus så tänkte jag bara kort avhandla mina intryck.

Det känns väldigt mycket ”Facebook lite”. Ni vet den där strippade versionen av Facebook som lanserades i september 2009. En tjänst som Facebook avslutade 7 månader senare på grund av bristande intresse från användarna.

Folk ville helt enkelt inte ha en enklare tjänst. Domen var att de GILLADE komplexiteten. När facebook abrupt avslutade lite-versionen så resulterade detta inte direkt i någon folkstorm utan endast i 1596 kommentarer. Och nästan 3000 personer ”gillade” att de tagit bort tjänsten.

Facebok Lite, saknad av ingen.

Det enda som egentligen skiljer FB lite från Google+ är möjligheten att dela upp sina kontakter i ”kretsar” via ett snyggt grafiskt gränssnitt. Att gränssnittet inte är speciellt intuitivt (det tog mig 45 sekunder att fatta hur man raderar en kontakt i en krets) lägger ytterligare vikt till bördan.

Det enda som känns riktigt bra är att  jag för första gången använt knappen med +1. Och att Google+ ännu inte är belamrat med banners, mafiawars invites och konstiga frågesportsförfrågningar om vilken fisk jag är mest lik (braxen).

Men det känns väldigt Facebook lite. Det går det inte att bortse från.

Google Plus – en revolution eller bara ytterligare en ny leksak?

By on juni 29, 2011 | Category: Blogg | 2 Comments
Google Plus – en revolution eller bara ytterligare en ny leksak?

Jag tänker inte försöka mig på att recensera Google+ (eller Google Plus) i den här bloggposten. Det vore ungefär lika meningsfullt som att recensera en mobiltelefon eller en bil efter att endast ha sett en bild på den och läst en teknisk specifikation. Det vill säga totalt meningslöst. Mashable gör ett försök, och de verkar ha testat lite mer. Det finns dessutom 6 filmer som ligger på Feber.se att titta på.

Vis av erfarenhet kan jag bara kort konstatera att Google flera gånger proklamerat att de kommer att förändra världen med något av sina otaliga webbtjänster. För att sedan – likt en bortskämd tioåring – leka ganska hårdhänt med sin nya leksak och ganska snabbt lägga den till högen av trasiga prylar efter nyhetens behag avtagit.

För vi minns väl alla totalhaverier som Google Buzz, Google Wave, Jaiku,  Google Health, Google Video, Google Notebook och Google-vi-gör-guld-av-vadsomhelst?

Google Plus är en bra tanke. Jag gillar gränssnittet. Inte för att jag testat det, men utifrån den information som jag – hör och häpna – googlat mig till. Samt de filmer som jag sett på Youtube. Fast när jag tittar på funktionerna så är den första tanken som infinner sig:

- Hur lång tid skulle det ta för Facebook att skapa samma funktionalitet?

En inte allt för långsökt tanke är väl kanske att det rör sig om dagar, eller möjligtvis veckor.

Google Plus är tänkt som en konkurrent och direkt utmanare till Facebook, och en potentiell inkastare till tjänsten är så klart deras sökmotor och YouTube. Där kan de rekrytera förstagångsanvändare. Men problematiken är inte rekryteringen. Utan att behålla användarna. Kolla på Twitter. Lojaliteten hos de som aktiverar ett konto är rekordlåg med ett ”kundbortfall” på uppemot 60% första månaden. Folk ser inte vitsen. De tröttnar. Och lägger av.

Tanken är bra. Google har byggt ett enkelt system för att dela upp sina vänner i olika kretsar (circles) där man segmenterar vad och hur man kommunicerar med dessa. Ens bästa vänner får se partybilder medan mamma, pappa och chefen inte får detsamma. En liknande funktionalitet finns på facebook, men den är inte lika intuitiv och snygg. Problemet är att man ännu en gång måste skapa grupperna, lägga till vänner och sortera. Något importverktyg från facebook finns så klart inte.

Sen finns det träffpunkter (hangouts) där tanken är att man ska videochatta med sina vänner. Jag har haft facetime på min mobil ett bra tag nu. Och jag har använt det ungefär… ehhhh… noll gånger.

Den tredje funktionaliteten, kallad ”gnistor” (sparks) är som en ”dela-och-slumpa-ditt-roligaste-innehålls”-generator. Tanken är antagligen att man ska få nytta av den (i nuläget) helt meningslösa +1-funktionen i Google Sök. Jag föredrar att google istället jobbar på sina algoritmer för att skapa ”irreleveanta men ändå relevanta” träffar, som inbjuder till intressant läsning. Delar gör vi ju redan på så himla många ställen. I mitt fall både på facebook och twitter.

Så länge Google Plus inte är ett komplement till facebook och twitter utan en direkt konkurrent så tror jag att de kommer få lite problem att värva medlemmar som stannar kvar. Jag ser inte riktigt vitsen eller nyttan.

Ponera att Facebook skapar liknande funktionalitet som finns i Google Plus.

Handen på hjärtat: Kommer du föredra Google Plus då?

Den enda chansen jag ser att detta verkligen kommer ”flyga” och ta fart är genom en sömlös integration med Android. Facebooks tekniska lösning i mobilen är dålig, för att inte säga urusel. Trots det är närvaron hos användarna hög, just för att man använder tjänsten precis överallt.

Med en bättre mobiltjänst än Facebooks dito har Google en klar konkurrensfördel.

För det är via mobilen Google sin absoluta styrka och ett enormt slagläge.Inte genom att vara ett komplement till Facebook.

Vad tror du? Kommentera gärna!

 

Efterlyses: En helt ny shoppingupplevelse!

By on juni 20, 2011 | Category: Blogg | 4 Comments
Efterlyses: En helt ny shoppingupplevelse!

Jag har funderat en del på hur jag brukar veckohandla. Det är en jäkla resa ska ni veta. Låt mig ta ett exempel.

Jag är ICA-kund. Jag har ett ICA kundkort. Jag har ett konto för att använda mig av en handscanner i butik.
Och jag har nästan alltid med mig ett par kuponger till butiken på varor jag köper ofta.

Detta vet ICA eftersom de har ett av världens mest avancerade CRM-system. Dom VET att min dotter inte tål mjölk, ägg och nötter. Dom VET att jag gillar Lohmanders bearnaisesås. Dom VET att jag älskar hängmörad biff. Allt detta VET dom. Men hur ser min köpupplevelse ut?

Jo, den är rätt omständlig faktiskt. Det hela börjar med att jag ska behöva leta reda på en tiokrona. Eller en femma. Detta är någon form av pant så att jag ska ställa tillbaks vagnen där jag hittade den. Detta är ett gissel. Och jag HATAR det eftersom jag aldrig har mynt på mig. Här förlorar jag minst tio minuter på att ta ut pengar, växla och springa fram och tillbaka i butiken. Om jag mot all förmodan lagt en tia i bilen för detta ändamål så kan man ge sig sjutton på att den försvunnit eller att någon (läs: jag) köpt en kaffe eller en cheeseburgare för den på McDonalds.

Sen kommer vi till nästa hinder. Handscannern. Minst hälften av alla scanners är trasiga eller på service. De funkar inte speciellt bra och displayen är liten och trång. Att man dessutom ser ut som Kenny Starfighter gör inte saken bättre. Någon har sagt mig att service- och supportavtal för dessa scanners kostar mer pengar för en stor ICA MAXI eller Kvantum-butik än p-platserna utanför. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, men med anledning av hur ofta det är scanners som inte funkar så kan jag i alla fall tänka mig att det rör sig om en hygglig summa pengar. Jag tror också att det är ett jäkla jobb att uppdatera programvaran i alla dessa scanners och att man inte riktigt kan göra det själv.

Sen kommer vi till den tredje grejen som jag som kund måste göra, nämligen att dra mitt ICA-kundkort i en terminal för att ta del av mina specialerbjudanden. Dessa skrivs så klart ut på ett papper. I en maskin utrustad med en touch-screen-skärm. Som inte helt sällan strular.

Vid det här laget har jag spenderat ungefär 20 minuter i butiken, och jag har inte börjat handla ännu.

Väl i butiken har jag ofta rätt svårt att hitta. Det kan bero på att jag sällan har en inköpslista med mig. Ibland har jag det, och då talar vi om ett dokument jag delat via Dropbox eller skickat till mig själv via mail. Men oftast saknar jag detta. Detta innebär att jag springer fram och tillbaka i butiken helt planlöst utan någon som helst systematisk plan. Detta innebär att jag är fullt upptagen med att leta efter det jag faktiskt SIKTAT in mig på att köpa och är helt oemottaglig för alla specialerbjudanden och kanske till och med bättre produkter än den jag letar efter.

Väl i kassan är det alltid något jag glömt. Och oftast står det precis i början av butiken vilket innebär att jag a) skiter i att köpa det, eller b) är tvungen att gå genom hela butiken igen, troligtvis via en omväg eftersom jag inte vet några genvägar eftersom jag inte har en aning om hur hyllorna är uppställda i butiken.

En timme och 45 minuter senare (i genomsnitt) brukar jag handlat klart. Om jag inte har med mig barnen. För då kan du addera minst 30 minuter till denna tid. Och när jag ser mig om i kassan är det väldigt få som ler. Och tanken som slår mig är att de säkert gjort precis som jag. Och att de lider precis som jag. Och att de hellre hade varit hemma vid det här laget.

Och så funderade jag lite på hur den perfekta köpupplevelsen skulle kunna se ut. Låt mig gå igenom detta lite kort, steg för steg.

Jag älskar att spela, men jag hatar att göra listor. Men om man kombinerar de båda så funkar det rätt bra. Eftersom jag har ADHD (förmodligen, dock ej konstaterat ännu) så behöver jag göra listor för det ena och det tredje. För detta har jag laddat ner en app som heter Epic Win. Den går i korthet ut på att den ger mig poäng på alla saker på min lista. När jag klarat av vissa grejer så ”levlar” jag i spelet. Och samtidigt får jag saker gjorda.

Listorna har jag i mobilen, men jag kan uppdatera dem via webben.

Jag älskar att laga mat, och just nu äter jag något som kan liknas vid en GI-diet. Recepten hittar jag på nätet och jag gör inköpslistor via en iPhoneapp.

Idag använder jag Prisjakts EAN-kodsläsare varje vecka för att scanna priser och jämföra online när jag köper hemelektronik och annat som finns i deras databas.

Jag använder kuponger via mobilen. Inte varje dag, men väldigt ofta.

Det bästa jag vet är lokalisering, och jag använder min GPS skitofta. Geotagging och geocaching är något som jag tycker är skitfett. Augmented reality också.

Jag tror att det börjar bli rätt tydligt vad jag tänker.

Inte? Här kommer min tanke. Kalla det för en utopi. För den första matkedja som gör något i stil med det jag nu kommer beskriva kommer vinna mig som kund. Om min framtida köpupplevelse skulle likna detta (lite grann) så tror jag att jag skulle handla mer och dessutom bli en nöjdare kund.

Dagen börjar med att jag upptäcker att jag har alldeles för lite mjölk, ost, Lohmanders bearnaisesås och köttbuljong hemma i kylen. Jag plockar då fram min iPhone och scannar dessa produkters EAN-kod med ICA:s app. Denna kollar online om det finns någon rabatt på dessa varor eller liknande produkter. Det finns det (såklart!) och jag blir omedelbart erbjuden en rabatt som jag accepterar. Och istället för Lohmanders blir jag erbjuden Erik Lallerstedts bernaisesås. Jag accepterar detta, eftersom jag blir lite nyfiken på hur den smakar, dessutom är den 5 kronor billigare.

Jag passar på att scanna några produkter till som är basvaror som det börjar bli tomt på i skafferiet. Appen frågar då vilken dag jag vill hämta varorna och jag uppger datum och att jag vill hämta dem efter jobbet.

När jag åker från jobbet på eftermiddagen så triggar appen automatiskt en notifiering till butiken. Denna räknar ut att jag är på väg dit, och i samband med detta börjar de packa mina påsar så att dessa är klara när jag kommer till kassan. De kollar även min sambos inköpslista och frågar mig om jag vill lägga till hennes fem varor till min beställning. Jag godkänner detta.

I samband med att jag startar appen i butik så erbjuds jag den senaste uppdateringen av programvaran. En så kallad mikroupdate som bara väger några ynka kilobyte men gör appen betydligt mer kraftfull med en mängd nya funktioner. Så klart godkänner jag denna update.

Väl i butiken plockar jag fram min mobil och ”låser upp” en kundvagn. I och med att jag gör detta så aktiveras även en liten GPS-modul så att jag kan kolla VAR vagnen befinner sig i butiken. Väl inne i butiken klickar jag igång min mobilapp. Så fort jag gör det så får jag erbjudande och kuponger direkt på skärmen. Jag godkänner ett antal kuponger och godkänner två måltidstips som appen föreslår baserat på vad jag gillar att äta. Varorna jag behöver för att tillaga dessa adderas till min inköpslista. När listan är klar så får jag en karta (GPS-baserad) över butiken med varorna utmärkta på respektive hylla och ett förslag hur jag navigerar mig genom butiken på snabbaste och bästa sätt.

Kundvagnen som jag normalt ”tappar bort” ett par gånger per butiksbesök hittar jag enkelt till genom mobilappen.

I samband med att jag passerar tidningshyllan i butiken blir jag tipsad om att senaste numret av min favorittidning kommit ut i butik. Men appen vet även att jag har en Ipad så den ger mig möjlighet att ladda ner samma tidning digitalt. Jag väljer att köpa denna digitalt. I samband med detta får jag även en gratis tablettask med en ny Läkerol-smak (ett så kallat sample) att hämta ut i kassan.

Eftersom de basvaror jag redan scannat hemma packas åt mig och redan är klara i kassan så kan jag ägna min köpupplevelse åt att a) rusa genom butiken och plocka andra varor eller b) kolla på andra produkter eller strosa omkring lite förstrött.

Väl i butiken visar det sig att min granne (som bor tre hus bort) också behöver köpa lite smågrejer. Detta plingar upp via appen som frågar om jag har tid och plats att ta med en påse till grannen. Jag svarar ”Ja” och grannens påse packas så att den är klar i kassan när jag kommer till checkout. Betalningen har han/hon redan gjort via SIN mobil-app. Eftersom ni genom detta gruppköp gjort miljön en tjänst (en bilresa mindre fram och tillbaks till butiken) får båda 500 bonuspoäng adderade till ert konto och er gamification-modul i mobilen som egentligen är en del av ICA:s bonussystem.


Här scannar jag med mobilkameran och får priset på varan samt lägger den till kundvagnen.



Alla varor scannas med mobilkameran. Och jag får poäng för alla köp jag gör. Dessa poäng är inte lika flummiga som de kundlojalitetspoäng jag får via ICA kundkort och jag missar ALDRIG att göra anspråk på dem eftersom allt sker via mobilen som jag ALDRIG glömmer hemma till skillnad från mitt ICA-kort. Dessutom får ICA:s CRM-avdelning enormt mycket data på vad jag faktiskt köper, och då framförallt mindre sällanköp som jag normalt aldrig drar mitt ICA-kundkort för. Poängen belönas så klart genom en rolig gamification-lösning liknande Epic Win.

Dessutom kan jag använda appen i ALLA ICA-butiker i Sverige som har detta system, istället för att behöva registrera mig i varenda ICA-butik. Och eftersom alla ICA MAXI-handlare nu kan få ALL data om mig istället för bara den data som genererats i min butik vet de mer om mig som kund. Och jag vet att jag alltid får de bästa priserna oavsett vilket butik jag befinner mig i.

När jag kommer till kassan slipper jag mickla med kuponger. Jag slipper mickla med pappersbitar och kassapersonalen slipper scanna in dem. Betalar gör jag antingen via appen direkt (som har en s-secure-uppkoppling) eller NFC (near field communication).

När jag lämnar butiken och ställer tillbaks vagnen får jag 1000 bonuspoäng som adderas till min gamificationmodul.

På väg hem i bilen får min granne automatiskt en pushnotis som informerar honom att jag snart är hemma och att han bör ta på sig en morgonrock och hämta sina varor i dörren.

Nu tänker du så klart att det jag beskriver är en UTOPI. Att det aldrig någonsin kommer kunna fungera så här. Att jag är ute och cyklar helt. Men faktum är att alla dessa saker redan finns. I olika program/appar förvisso. Men det finns. Det handlar bara att koppla samman det i en app. Är du ICA-handlare? Hör av dig så ska jag berätta hur vi gör. Det går bra om du är VIVO-handlare eller Coop-handlare också.

Fattar du fortfarande inte vad jag pratar om? Då rekommenderar jag er att titta på Sweets kupongapp, Mathems app från vilken du kan beställa varor direkt från mobilen med EAN-kodsläsare direkt hemifrån köket, Prisjakts app som använder samma teknik, Epic Win för att göra dina tråkiga inköpslistor till ett PRG-spel och Vardagsmaten där du kan göra inköpslistor med mera.

För vet ni vad? Jag tror att tröskeln att ladda ner denna app är ganska låg. Och bästa stället att göra reklam för denna vore i… öhhh… tv-reklamen, entrén till butiken, reklambladen, matkassarna och… ja… via alla dina vänners sociala medie-kanaler som facebook, twitter och forum. Och varför inte via en facebook-annonskampanj riktad mot alla i åldern 15-55 i närheten av din MAXI-butik? Som ICA-handlare tror jag nästan att du skulle kunna få hela utvecklingskostnaden betalad via de reklambidrag du ändå får från dina största leverantörer. De betalar ju ändå tv-reklamen, och DR-reklamen, och lite annan reklam.

Hell, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att betala för det. Runt 59 kronor är väl en rimlig prissättning. Eller 159 kronor? Vad tycker ni?

Vad skulle du kunna tänka dig att betala? Svara i kommentarfältet, och dela gärna denna bloggpost om du tycker att det är intressant.

En ny social köpprocess är här – vad vet du om dina kunder?

By on juni 9, 2011 | Category: Blogg,Nyheter | No Comments
En ny social köpprocess är här – vad vet du om dina kunder?

Hej på Er!

Lite tidigare släpptes Mediebarometern, en undersökning om medieanvändningen i Sverige.

Medieanvändningen en genomsnittlig dag fortsätter ligga på drygt 6 timmar. Bland unga vuxna är det tydligt att mediekonsumtionen blir digital. I åldersgruppen 15-24-år lägger man allra mest tid på internet, 40% av mediedagen. I övriga åldersgrupper är det fortfarande (tablå-)tv som är störst.

Andel av befolkningen (%) som använder olika massmedier en genomsnittlig dag

Medie Totalt 15 – 24 år
TV 86 80
Dagstidning 75 59
Radio 70 55
Internet 68 89
- Sociala Medier 35 79
- Trad. medier 28 35

8 av 10 ungdomar använder sociala medier en vanlig dag, 15% fler än för ett år sedan. Samtidigt minskar bokläsning och radiolyssnande i denna grupp. Också i åldersgruppen 25-44 år ökar användning av internet, och sociala medier, kraftigt. Andelen morgontidningsprenumeranter minskar samtidigt snabbare i denna grupp än bland de äldre.

Så, till poängen kära läsare – den öppna dörren att slå in är självklart att peka med hela handen på att ni MÅSTE vara aktiva i de sociala kanalerna på internet. Det finns såklart inget val längre.

Så, hoppa in och börja aktivera dig på något sätt…det räcker om du bara är där! Eller??

Nej, sålart är det inte fullt så basalt. Du kan inte öppna en twitterfeed, en facebooksida och sen vänta på att dina kunder kommer dit och häller sina pengar över dig. Vad vi egentligen har identifierat nu är att beteendemönstret har förändrats radikalt vid köp av en vara.

Ett bra exempel är när jag nu i helgen var på semester utomlands – Jag googlar allt, kollar med vänner om vad jag ska göra, vart jag skall bo, vart jag skall äta…ALLT!  Massor innan resan, en del under resan och en del efter. I princip alla mina postningar i sociala medier handlar om köpupplevelser. Relevansen i detta är såklart att jag gör detta även när jag e-handlar eller köper något som jag behöver mer info om – böcker, musik, kläder, bil, möbler…you name it.

Så vad behöver jag som vill öka effektiviteten och lönsamheten tänka på i min satsning på sociala medier?

  1. Erbjud rätt saker till rätt grupp med rätt tonalitet. Segmentera och klassificera dina kunder även här.
  2. Mät, mät, mät, mät…här har du chans att få ett omedelbart kvitt på din insats. Micro-management av din ROI kurva funkar!!
  3. Gör affären innanför dina egna väggar, i din e-com lösning. Börja bygga lojaliteten och uppsäljet här – sen aktiverar du det i de sociala kanalerna
  4. Vårda dina kunder, fånga leads, marknadsför dina produkter…och bygg ditt varumärke
  5. Förstå den nya digitala köpprocessen och vad en helt ny generation kunder förväntar sig få av dig.

Maila gärna till mig om du har frågor eller vill ta en kopp kaffe och prata om den nya köpprocessen – jag finns på mats.larson@kingmakerglobal.se

//Mats

Vad är ett fan på Facebook värt?

By on maj 31, 2011 | Category: Blogg,Nyheter | 9 Comments
Vad är ett fan på Facebook värt?

För inte så länge sen fick jag frågan ”Kan man köpa sig facebookfans, och vad kostar de?” av en VD på ett företag som jobbar i kommunikationsbranschen. Jag skrattade lite åt frågan och tyckte att så kan man ju inte tänka. För inte kan man väl köpa sig fans?

Så urbota korkat tänkte jag och skrattade lite inombords.

Senare på kvällen när jag satt och berättade för ett par vänner hur konstigt formulerad frågan var – och att jag blev svarslös inför den – så tänkte jag det där extra varvet. Jag tänkte att frågan kanske inte var så fruktansvärt dum ändå. För visst kan man köpa sig fans, det är ju det varenda reklamare, annonsbyrå, mediaplacerare och kanalägare gör dagligen.

NEJ, NEJ, NEJ, skriker nu vän av ordning och den samlade sociala media-expertisen i det här landet. Inte kan man köpa sig fans.

Jo, säger jag. Det är precis det man kan. Det är skitenkelt. Frågan är snarare hur du engagerar dem och aktiverar dem när du väl rekryterat dem. Och hur du räknar ut värdet på dem.

En av de vanligaste frågorna jag får är vad ett fan på facebook är värt i ekonomiskt värde. Det finns de som försökt göra en formel för att beräkna detta (tex. Adweek). Svaret på frågan blir nästan som den klassiska retoriska motfrågan ”hur långt är ett snöre”. Men om man skulle ta frågan lite mer på allvar och istället försöka göra ett räkneexempel på det ekonomiska värdet av ett fan så måste man ställa sig följande följdfråga:

- Är fan:et rekryterat via köpt, ägt eller förtjänat utrymme?

Värdet på fanet beror nämligen helt uteslutande på vilken kostnad man haft för att rekrytera det. Det är varken värt mer eller mindre än vad rekryteringskostnaden är. Fanets värde ökar eller minskar enbart med anledning av om man kan engagera och aktivera detta efter han eller hon tryckt ”gilla” på din facebooksida.

Låt mig ge ett räkneexempel:
Bolag A har valt att göra en kampanj för att rekrytera facebook-fans och de har valt att använda alla de tre kanalerna. Köpta, ägda och förtjänade utrymmen. Värdet på fansen i dessa måste räknas ut via tre helt olika beräkningsmodeller.

Köpt kanal
Bolag A har här valt att göra en segmenterad annonsering helt riktad mot målgruppen. Annonseringen sker på facebook, med en annons som länkar rakt in på företagets facebooksida. Man betalar per klick och den totala budgeten för kampanjen är 100.000 kronor. Man lyckas konvertera/rekrytera 1 000 kundkontaktkort, dvs. gilla-markeringar på företagets facebooksida.

100 000 / 1 000 fans = 100 kr / fan

I det läget är kunden värd -100 kronor. D.v.s. ett negativt värde. Fanets värde ändras bara om man lyckas engagera eller detta via kanalen. Låt oss säga att företaget sedan lyckas göra en försäljning via facebook till ett av de rekryterade fansen. TB:t (täckningsbidraget dvs vinsten) på denna försäljning är 50 kronor. Då är plötsligt värden på denna kund minus 50 kronor. Alla de andra 999 fansen är fortfarande värda minus 100 kronor.

- 100kr + 50kr = -50 kronor

Svårare än så är det inte. Men låt oss göra det lite mer komplicerat.

Ägd kanal
Bolag A har en gilla-knapp på sin hemsida. Kostnaden för att förvärva en kund är därför noll kronor. Värdet på detta fan är alltså också noll kronor. Tills man aktiverat eller engagerat detta. Om man lyckas göra samma försäljning som i förra räkneexemplet så blir den enskilda kunden värd 50 kronor vid samma köp. Inte en krona mer. Inte en krona mindre.

Förtjänad kanal
Låt oss sedan ponera att ett rekryterat fan värvar ytterligare 10 av sina (i genomsnitt) 130 facebook-vänner att bli fans på Bolag A:s facebooksida. Då kan man ju anta att detta fans värde skulle öka massor i värde. Eller? Svaret är så klart att det inte påverkas ett smack. De nada! Keines! Rien!

Visst kan man argumentera att det finns ett värde i en ökad varumärkeskännedom, men som vi alla vet så är citatet ”men vi byggde i alla fall ett starkt varumärke” ett rätt slitet sådant. Kolla bara på nittiotals-haverierna Boo.com och Letsbuyit. Låt oss inte göra samma misstag ännu en gång. Det måste resultera i ökad försäljning i slutänden. Svårare än så är det inte.

I alla fall inte förrän någon av detta fans rekryterade vänner i sin tur aktiveras, engagerar sig eller gör ett köp. Och då ökar ju inte värdet en enda krona på det fan som rekryterat. Värdet tillkommer istället på den kund som rekryterats. Visst skulle man kunna tilldela en del av köpvärdet på den som rekryterat. Och då måste man så klart jämföra med vad det hade kostat att rekrytera samma fan via köpta eller ägda kanaler. Om man vill krångla till det i onödan alltså.

Naturligtvis blir en sån här beräkning helt omöjlig att genomföra eftersom hela modellen påminner mycket om en traditionell försäljning av Multi Level Networking-modell med den avgörande skillnaden att den som sitter längst upp i pyramiden inte alls behöver vara den som tjänar mest pengar.

Tvärtom finns det ingen annan vinnare än det företag som lyckas aktivera flest kunder.

Jag vet mängder av företag som har hundratusentals facebookfans och som inte lyfter ett finger för att aktivera dessa fans. Och i och med detta är fansen inte heller värda en enda krona, i alla fall inte en krona mer än den sparade utgiften företaget har då det är en lägre kostnad att nå kunden via sponsrade facebookannonser (och träffar rakt in i målgruppen) istället för att annonsera brett via en kampanj med Clear Channel eller TV4.

Och i dagsläget är det väldigt få företag som utnyttjar denna möjlighet. Man rekryterar en himla massa fans och konverterar dem till att bli facebook-fans. Och sen gör man ingenting mer, utan möjligen något oengagerat, och standardiserat facebookerbjudande som går ut till alla.

Den enkla räkneformeln är alltså att du måste beräkna varenda enskilt fans ENSKILDA värde. Och att detta är individuellt beroende på hur du rekryterat det och aktiverat det och dess nätverk.

Alla andra förslag på värdering är felaktiga. End of discussion.

Låt oss göra en skräckberäkning för skojs skull. Låt oss titta på de facebook Places och Deals-kampanjer som pågår idag. Stadium, ONOFF, Statoil och McDonalds har öppnat plånboken för att rekrytera fans (eller åtminstone sälja mer) via facebook Deals.

Låt oss ta Stadium som ett exempel. Först gör de en massa köpt annonsering för att kunderna ska checka in när kunderna är i någon av deras butiker. Sen ger de 20% rabatt på köpet. Det blir nog inte speciellt högt TB på ett sådant köp. Man skulle nog kunna säga att det är en rätt dålig affär överlag. En riktigt jävla risig affär för att tala klarspråk. Låt oss göra ett räkneexempel.

Låt oss anta att facebook vittjat Stadium på 300 000 kronor för att de ska få vara en del av pilotprojektet på facebook Places + Deals. Detta är extremt lågt räknat.

Låt oss ponera att det görs 1000 köp via places/deals-kampanjen. Detta är extremt högt räknat.

Då har vi en säljkostnad på 300 kronor per utfört köp.

Sen har vi ju lite andra kostnader, som:
Rekryteringskostnad via köpta medier (in store marketing) = 30 kronor per fan
Förlust av intäkt (genomsnittsköp på 1000 kronor) = 1000 * 0.20 = 200 kronor
Teknisk kostnad från facebook = 300 kronor per köp (bara ett antagande, eftersom ingen vet vad de FAKTISKT betalar till facebook för att de ska få genomföra sina places-kampanj).

Låt oss räkna på att Stadium har en marginal på 35% på det totala köpet. Detta exkluderar kostnader för personal, hyra etc.

Det innebär normalt en vinst på 350 kronor på ett par skor för 1000 spänn.

Så vad blev vinsten?

350 – (30+200+300) = -180 kronor.

Minus 180 kronor. Det är värdet på det fanet. Och då har man redan aktiverat detta.

En bra affär? Knappast. Och vägen till att få fanet lönsamt är oerhört mycket längre om man gör dessa kunder vana vid att de ska ha rabatter uppemot 20-30 procent.

Så vad är ett fan värt?

Precis bara det värde som ditt fan skapar.

Svårare än så är det faktiskt inte.

Det behöver man inte betala mig eller någon annan expert tiotusentals kronor för att räkna ut.

Hör gärna av dig till mig på klaus@kingmakerglobal.se om du har några frågor.

Eller så kan du alltid oss på facebook!

Gör om? Gör rätt?

By on maj 25, 2011 | Category: Blogg,Nyheter | No Comments
Gör om? Gör rätt?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 

När jag för lite drygt en vecka sedan träffade ett av våra stora e-tail bolag var deras naturliga fråga hur man kan automatisera strömmen och effekten från sociala medier. Vi tog tillbaka tanken och masserade det och kom upp med en radda förslag som vi tycker är killerförslag.
Det tycker nog bolaget i fråga också, även om man blev fundersamma kring om det inte blev för abstrakt.

Nåväl – min tes är: är det OK att automatisera någonting som i grund och botten bygger på social interaktion? Självklart är det det, men när blir det tråkigt och för mekaniskt? Är risken att vi flyttar fram teknikpostionerna så fort att vi tappar den tilltänkta kunden i bruset på väg mot affär?

Vad tycker ni?

När det blir lite fel reagerar nätet…

By on februari 20, 2011 | Category: Blogg,Nyheter | No Comments
När det blir lite fel reagerar nätet…

Tweetgraph för TPH

Nio och ett halvt tips inför en etablering i sociala medier

By on februari 18, 2011 | Category: Blogg | 1 Comment
Nio och ett halvt tips inför en etablering i sociala medier

Nu är det fredag, och du brukar jag ta på mig tänkarmössan. Nedan listar jag en uppsättning insikter och reflektioner som jag samlat på mig under de drygt 5-10 år jag jobbat med de konversationsplattformar och offentliga rum som vi de senaste åren bestämt oss för att etikettera som ”sociala medier”. Jag hoppas att några av mina lösryckta tankar kan vara till stöd för dig – du som funderar på att etablera en närvaro på den sociala webben.

1. Initialt kommer dina arbetskamrater inte anse att det du gör är meningsfullt.

Kan man inte mäta det så spelar det ingen roll. Och i och med att man numera kan plocka fram exakta siffror på varenda liten investering i sociala medier så blir det ännu viktigare att mäta och analysera varje liten insats. Eftersom det hittills finns väldigt få (!) svenska satsningar i vilka man kan uppvisa en vinst på sina insatser i sociala medier så blir det ännu svårare att påvisa nyttan med en närvaro där. De flesta yrkesaktiva svenskar har idag någon form av privat närvaro i sociala medier, och tar ofta med sig sina privata erfarenheter till bordet även på ett professionellt plan och har svårt att skilja på de två rollerna. Som beställare av en satsning i sociala medier måste du helt enkelt definiera hur du ska mäta saker som traditionellt inte mäts överhuvudtaget. Utan ”trackrecord”, case och historiska framgångshistorier är det väldigt svårt att övertala en ledningsgrupp att lägga en stor del av sin kommunikationsbudget på sociala medier. För det är ju enklare att köpa en Clearchannel-kampanj eller en annonskampanj.  Man tar det trygga valet, eller som man brukar säga i USA: Nobody gets fired for buying IBM.

2. När det funkar kommer ingen ge dig komplimanger

En väl utförd kommunikationsinsats i sociala medier kommer inte vinna dig och ditt företag några guldägg, 100-wattare eller spinnpriser. För när det funkar så funkar det bara, friktionsfritt och till glädje för dina kunder, och då står inte varken dina branschfolk eller tidningarna på rad och applåderar dina goda insatser. Men det finns en rätt bra tröst, nämligen att ditt fina arbete kommer synas i ökad försäljning, nöjdare kunder och mindre stressade medarbetare. Och allt det sammantaget vet vi ju alla är mer värt ett inramat diplom som du kan sätta på skrytväggen.

3. Räkna med att få förklara, och förklara, och förklara en gång till.

Att många företags hela affärsframgång uteslutande bygger på social interaktion via mässor, meet-and-greets, social uppvaktning via säljorganisationen och annan social interaktion är ibland svårt att lyfta över, och applicera på sociala medier. När det gäller införsäljning av lösningar i sociala medier i din organisation så får du räkna med att äta dig uppåt i värdetrappan. Den första personen du träffar har sällan beslutsrätten eller mandatet att ta beslut i den investeringsstorlek som en vettig satsning i sociala medier kostar. Gör dig därför beredd på att vara tvungen att förklara samma sak ett tiotal gånger tills du till slut sitter men en person som kan ta beslutet. Detta kommer ta dig otaliga möten, workshops och kunskapshöjande insatser som det kan vara svårt för de specialister som du vill anlita att ta betalt för. I reklam- och PR-branschen har man till exempel i vissa fall utarbetat betalningsmodeller som innebär att samtliga byråer som är med i en slutpitch får betalt för investerat arbete under förutsättning att idéerna tillfaller företaget som bjudit in till pitch. Liknande modeller för insatser i sociala medier är idag väldigt sällsynta.

4. Man har svårt att följa oskrivna regler

När man är osäker på hur en konversation förs så kan det ibland vara svårt att bedöma vad som kan vara en riskfylld kommunikation och vad som inte är det. Tonalitet, humor, ironi och sådant som kan vara perfekta verktyg i sociala medier – och är helt harmlösa och ofarliga i den miljön – kan ibland missuppfattas som riskfylld kommunikation om man inte förstår kontexten. Och budskap som är helt ofarliga i en annan miljö kan bli ett minfält om man kommunicerar dem i sociala medier. Därför är det oerhört viktigt att alla som jobbar med kommunikationsarbete i din organisation kompetensutvecklas, lär sig oskrivna (och skrivna) regler för alla de nya kommunikationskanalerna som poppat upp de senaste fem åren.

5. 1-till-1-kommunikation är helt oglamorös

Att föra en konversation med sina mottagare är väldigt oglammigt. En närvaro i sociala medier går inte att köpa på en timbaserad retainernivå. Den innebär ett ständigt engagemang, dygnet runt, alla dar i veckan, tjugofyrasju. För att det ska funka måste man ge sina ambassadörer och anställda lön för mödan, annars kommer de tröttna. Tro mig.

6. Ordet panik har fått en ny innebörd

Det som var en acceptabel svarstid på till exempel ett kundärende för tio år sen är inte det 2011. En förfrågan som fortfarande är obesvarad en timme efter taget kontakt är inget annat än ett misslyckande. Att företag ska svara via internetbaserade kanaler är en lika stor rättighet som ren luft, vatten i kranen och el i elnätet.

7. Du kommer få kritik
Så fort du etablerar en närvaro i sociala medier så måste du förbereda dig på att få ta emot kritik. Ofta kommer denna från personer som inte vet hur man ska leverera kritik på ett trevligt och städat sätt, och lika ofta kommer det levereras av folk som inte har en aning om vad de pratar om. Då gäller det att hålla huvudet kallt och inte ge tillbaks med samma mynt. För så fort man tar del i konversationen så kommer det finnas oliktänkande som deltar. För precis som alltid finns det folk som får saker gjorda saker, och därför gör fel ibland, och så finns det som inte gör någonting alls, för att sen stå och peka finger när saker går snett ibland. Och om du av någon anledning skulle glömma bort att det handlar om konversation i sociala medier så kommer de du bjudit in till konversation påminna dig om det. Och ibland kommer de påminna dig även om du inte gjort nåt fel alls. För de är ju inte mer än människor de också.

8. Många av dina idéer kommer vara ogenomförbara
Som så många gånger när man vill göra storslagna kommunikativa insatser siktar man för högt. Det är bättre att göra mindre, enklare och mätbarare insatser till en början. Lär dig krypa, lär dig gå, lär dig starta ett facebookkonto. Jocke Jardenberg brukar säga ”go for the easy win” och det är väldigt sant. Att bygga en facebooksida med en iphoneapp kopplad till ett CRM-system som baserar erbjudanden på kundens nuvarande lokalisering med geolocation är för komplext. Erbjud istället en gratis kopp kaffe om kunden uppger ett hemligt kodord i butiken som han/hon fått via facebook eller twitter. Det behöver inte vara svårare. Faktiskt. Dessutom kommer du inte ha resurser att genomföra alla dina fantastiska idéer, varken budgetmässigt eller personellt.

9. Online eller offline? Spelar ingen roll.

Så fort ditt företag öppnar för konversation online så kommer folk även anta att du och dina anställda är lika intresserade av att föra samma konversation offline. Detta innebär att dina anställda kommer få stå till svars för allt du säger på nätet. Förbered dem väl.

10. Det sista tipset får ni bjuda på.
Grundregel nummer ett i sociala medier är att man aldrig är fullärd. Därför uppmuntrar alla som läst detta inlägg att bjuda på sina egna erfarenheter i kommentarfältet. För det är ju en konversation, eller hur? ;-)

Klaus pratar med Internet World om ROI i sociala medier

By on februari 15, 2011 | Category: Blogg,Nyheter | No Comments
Klaus pratar med Internet World om ROI i sociala medier

- ”Jag har jobbat med e-handel tidigare och jag är förvånad över att inte fler e-handlare bygger in sociala funktioner i sin e-handel säger Klaus-Peter Beiersdorf.
Läs hela artikeln från Internet World på denna länk Internet world on ROI.

 

maj 2012
m ti o to f l s
« Apr    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031