Google Plus – en revolution eller bara ytterligare en ny leksak?

Jag tänker inte försöka mig på att recensera Google+ (eller Google Plus) i den här bloggposten. Det vore ungefär lika meningsfullt som att recensera en mobiltelefon eller en bil efter att endast ha sett en bild på den och läst en teknisk specifikation. Det vill säga totalt meningslöst. Mashable gör ett försök, och de verkar ha testat lite mer. Det finns dessutom 6 filmer som ligger på Feber.se att titta på.

Vis av erfarenhet kan jag bara kort konstatera att Google flera gånger proklamerat att de kommer att förändra världen med något av sina otaliga webbtjänster. För att sedan – likt en bortskämd tioåring – leka ganska hårdhänt med sin nya leksak och ganska snabbt lägga den till högen av trasiga prylar efter nyhetens behag avtagit.

För vi minns väl alla totalhaverier som Google Buzz, Google Wave, Jaiku,  Google Health, Google Video, Google Notebook och Google-vi-gör-guld-av-vadsomhelst?

Google Plus är en bra tanke. Jag gillar gränssnittet. Inte för att jag testat det, men utifrån den information som jag – hör och häpna – googlat mig till. Samt de filmer som jag sett på Youtube. Fast när jag tittar på funktionerna så är den första tanken som infinner sig:

- Hur lång tid skulle det ta för Facebook att skapa samma funktionalitet?

En inte allt för långsökt tanke är väl kanske att det rör sig om dagar, eller möjligtvis veckor.

Google Plus är tänkt som en konkurrent och direkt utmanare till Facebook, och en potentiell inkastare till tjänsten är så klart deras sökmotor och YouTube. Där kan de rekrytera förstagångsanvändare. Men problematiken är inte rekryteringen. Utan att behålla användarna. Kolla på Twitter. Lojaliteten hos de som aktiverar ett konto är rekordlåg med ett ”kundbortfall” på uppemot 60% första månaden. Folk ser inte vitsen. De tröttnar. Och lägger av.

Tanken är bra. Google har byggt ett enkelt system för att dela upp sina vänner i olika kretsar (circles) där man segmenterar vad och hur man kommunicerar med dessa. Ens bästa vänner får se partybilder medan mamma, pappa och chefen inte får detsamma. En liknande funktionalitet finns på facebook, men den är inte lika intuitiv och snygg. Problemet är att man ännu en gång måste skapa grupperna, lägga till vänner och sortera. Något importverktyg från facebook finns så klart inte.

Sen finns det träffpunkter (hangouts) där tanken är att man ska videochatta med sina vänner. Jag har haft facetime på min mobil ett bra tag nu. Och jag har använt det ungefär… ehhhh… noll gånger.

Den tredje funktionaliteten, kallad ”gnistor” (sparks) är som en ”dela-och-slumpa-ditt-roligaste-innehålls”-generator. Tanken är antagligen att man ska få nytta av den (i nuläget) helt meningslösa +1-funktionen i Google Sök. Jag föredrar att google istället jobbar på sina algoritmer för att skapa ”irreleveanta men ändå relevanta” träffar, som inbjuder till intressant läsning. Delar gör vi ju redan på så himla många ställen. I mitt fall både på facebook och twitter.

Så länge Google Plus inte är ett komplement till facebook och twitter utan en direkt konkurrent så tror jag att de kommer få lite problem att värva medlemmar som stannar kvar. Jag ser inte riktigt vitsen eller nyttan.

Ponera att Facebook skapar liknande funktionalitet som finns i Google Plus.

Handen på hjärtat: Kommer du föredra Google Plus då?

Den enda chansen jag ser att detta verkligen kommer ”flyga” och ta fart är genom en sömlös integration med Android. Facebooks tekniska lösning i mobilen är dålig, för att inte säga urusel. Trots det är närvaron hos användarna hög, just för att man använder tjänsten precis överallt.

Med en bättre mobiltjänst än Facebooks dito har Google en klar konkurrensfördel.

För det är via mobilen Google sin absoluta styrka och ett enormt slagläge.Inte genom att vara ett komplement till Facebook.

Vad tror du? Kommentera gärna!